Jorden Runt - Borneo, Malaysiadelen

Borneo, Malaysiadelen

Pulau Sapi

"Åkte sedan båt ut till en av de fem öarna utanför Kota Kinabalu, Pulau Sapi (Pulau betyder ö). Väl där snorklade vi bland en myriad av fiskar och koraller. Sedan stötte vi på en bunt apor (15+) och tog massor av kort. Det var även flera stora ödlor där, den längsta två meter. Och jättetjock!"

Mt Kinabalu

	"Måndagen började med en två timmar lång bussresa till botten av Mount Kinabalu, där vi bokat rum. Sov sedan där."
	"Första klättringsdagen: "Vi fick tag i en guide, Dapit, 50 år. Så började vår vandring/klättring uppåt. Efter bara en liten stund fick vi syn på en flock Red Monkeys (guidens namn...), en oväntad upplevelse. Men jättekul! Vandringen upp bestod av bara sten och trappsteg uppåt, enormt jobbigt! Vi fick även se Pitcher Plants, en blomma som äter insekter."

"När vi väl lyckats stappla oss upp hela vägen till första stugan, Laban Rata, så hade det tagit oss fyra och en halv timme att gå/klättra 6 km! Ohyggligt jobbigt! Vi var nu uppe på 3272 meters höjd. Vi drack lite te och åt lite soppa för att återfå lite ork."

	"Andra klättringsdagen: Vi gick upp klockan två på morgonen, fortfarande utmattade efter c:a fyra timmars sömn. Efter en snabb frukost påbörjade vi sedan vandringen/klättringen uppåt, i totalt mörker, för att vara uppe vid toppen till soluppgången. Vid 3300 meters höjd fick Fredrika ont i bröstet och vände tillbaka till stugan. Hon behövde då ficklampan för att komma ner, så Dapit, vår guide, fick lysa upp varje steg åt mig.
	Jag led mer och mer av den höga höjden och den tunna luften, jag kunde ta max fem steg innan jag flåsandes var tvungen att stanna och hämta andan. Efter ett tag lyckades jag t o m tigga till mig att få låna guidens vantar."
"På kanske 3900 meters höjd var jag helt förstörd! Jag frös enormt i den isande vinden, jag kunde knappt andas, mina muskler var helt slut, hjärtat värkte och huvudvärken var bultande. Bredvid mig har jag guiden Dapit (nu utan sina vantar), 50-årig sexbarnspappa, som klättrar upp för berget 2-3 ggr per vecka. Och han visslar!
	Samtidigt som jag är på väg att kollapsa så visslar han på sin favoritlåt, under tiden som han fjäderlatt klättrar upp för berget. Jag kommer aldrig någonsin igen tro att jag är i bra form! Efter tre och en halv timmes klättring längs en led som bara var 2,7 km lång så kom jag upp till toppen på 4095,2 meters höjd (en klättring i höjdled på drygt 800 meter). I ett av de sämsta tillstånd jag någonsin har varit i kisade jag likblek ut mot horisonten och gryningen."
"20 minuter senare påbörjade jag min klättring neråt till stugan igen. För varje meter jag kom neråt fick jag förnyad kraft. Samma sträcka som tog tre och en halv timma upp tog bara en och en halv timma ner för mig. Väl tillbaka vid stugan (och en nyvaken och utvilad Fredrika) åt vi lunch vid 9-tiden, innan vi startade färden nerför resten av berget. På vägen ner tog Fredrika en tugga av vad hon trodde (och fortfarande tror) var ett hallon."
"Knappt femton minuter senare så fick hon en allergisk reaktion. Knallröd i hela ansiktet och med lysande röda öron och uppsvullna läppar och tunga började hon kippa efter luft. Som tur var så var en av kanadensarna med oss, Karla, sjuksköterska. Hon tryckte snabbt i Fredrika två magiska antihistamintabletter, och efter en kvart så borjade Fredrika återfå sin vanliga färg.
Medan hon satt på marken och återhämtade sig tittade guiden, Dapit, förvånat på. Undrar vad han tycker (och berättar för sin familj) om svenskars tålighet och uthållighetsförmåga..."
"Tre och en halv timme senare var vi nere från det fördömda berget, efter ytterligare sex km vandring. Väl nere satt vi bara på en bänk, kippandes efter luft, istället för att stretcha. Detta fick vi bittert ångra många påföljande dagar. Väl framme vid parkens högkvarter lyckades vi springa(!) och hinna med en buss tillbaka till Kota Kinabalu. Efter en och en halv timmes bussfärd, med maxvolym i bussens högtalare till den indiska filmen de visade (med textning på malaysiska) så var vi ÄNTLIGEN framme."

Sepilok

	"Sega vaknar vi upp och masar oss till flygplatsen och efter knappt 40 minuter är vi framme (flighten kostade c:a 270 kr per skalle). Tar en taxi till Sepilok för att hinna se när de ska mata halvvilda orangutanger på Sepilok Orang-utan Rehabilittion Centre. Dessa orangutanger lever vilt men har blivit omhändertagna av en eller en annan anledning någon gång i livet. De matar nu dessa bara för att ge dem ett extra tillskott innan de beslutar sig för att ge sig av längre in i djungeln."



	"Däremot kommer massor av vilda long-tailed macaques som också vill ha lite mat. Vi tittade på matningen och började sedan gå en liten promenad genom djungeln mot utgången. Då sitter två orangutanger i ett träd bredvid stigen och efter att c:a tio turister fotat dem hoppar de bara närmare oss.
	Bobby råkar stå i vägen när ett av träden inte orkar med tyngden av en orangutang och den träffar Bobby i huvudet. Han är dock lycklig för att han fick bra kort! Orangutangerna går med oss längs gångvägen en bra stund innan de åter försvinner in i djungeln igen."

Sungai Kinabatangan

	"Vid halvett-tiden hämtar de oss till turen, vi åt lunch och väntade sedan på att få åka vidare. Efter en och en halv timmes bilfärd kom vi fram till floden Sungai Kinabatangan, 56 km lång och späckad med djurliv.

Under den timslånga båtfärden såg vi massor av apor, därav ett hundratal long-tailed macaques och ett antal näsapor (som är utrotningshotade, och bara finns på Borneo). Näsaporna är otroliga att se, deras näsor är fantstiskt stora!"

	"Strax innan vi kom fram till lägret började en störtskur som dessa länder är ökända för. Vi sprang dyblöta genom piskande regn in i djungeln fram till lägret. Där kom chocken.
	Trots att vi hade blivit varnade för nivån på boendet så hade vi ändå inte kunnat föreställa oss detta. Hyddorna vi bodde i var i princip bara ett golv placerat på en meter höga pålar. På golvet fanns det ett par fuktiga madrasser som luktade som om de legat i djungeln sedan tidernas begynnelse, och myggnät hängde från taket."
	"Efter störtskuren var vi såväl som all var packning dyblöta (och så förblev det under vår tid i djungeln, tre dagar-två nätter). Vid mattältet var det, vid måltiderna, alltid en vild Bearded Pig (en stor blandning av vildsvin och gris). Väldigt söt, men VÄLDIGT stor. Dess betar var hyfsat avskräckande!"

"På nätterna kom djungeln verkligen igång, och det var fullt av stora råttor som sprang omkring i vår hydda. De var frenetiska i sin jakt på någonting att äta, och de rotade ivrigt igenom alla saker. De bröt/gnagde sig in i väskor och plastpåsar och åt upp godis och tuggummin (men de kom inte in i våra burkar med Pringles-chips! Ha!). En gång var det en jätteråtta som sprang förbi precis vid våra huvuden, som vi lyckades jaga upp längs väggen och sedan upp i taket."



"På morgnarna åkte vi på båtsafari kl 06.00 för att se alla djur. På kvällarna skulle vi också åkt på nattsafari, men det spöregnade varje kväll, så istället fick vi rusha genom leran och regnet mellan hyddan, "toaletten" och mattältet."

"En morgon åkte vi precis förbi en krokodil på fyra meter (och med tanke på att träbåtens reling bara var två decimeter från vattenytan så var det relativt läskigt.) Vi såg massor av apor under vår tid i djungeln, ett antal hornbills (näshornsfåglar), hägrar, en jätteödla på två meter (vilken vi på håll trodde var en krokodil på flodbanken) och en massa andra djur.

Förutom boendet så var det en spännande, autentisk djungelupplevelse, fast det kommer att ta lång tid innan jag får ut Fredrika i djungeln igen..."

"Taxin till flygplatsen var en skräckupplevelse. Chauffören (väldigt trevlig, dock) var halvblind och satt hopkrupen i förarstolen och kisade över kanten på sina läsglasögon. Bilen var från sekelskiftet (det för 102 år sedan), en Datsun, och den drog KRAFTIGT åt höger (chaufförens decimeterlånga ryck med ratten gav inget utslag överhuvudtaget).
Inne i bilen var det en lampa som lyste när han bromsade (så att han skulle veta vad han hade gjort). Ratten var för övrigt fasttejpad... Flög tillbaka till Kota Kinabalu och sov där."